Jag fäster blicken på de svajande trädtopparna och lyssnar till det lugnande lövspelet. Jag hade äran att få sjunga ihop med naturen och en van hand på gitarr för nån dag sen. Om mitt hjärta inte vore så känsligt så kanske jag hade vågat uttrycka mer, men dopet gjorde mig redan rörd som det var. Vilken ära att få ge sin sång till någon som nyss börjat livet. Som har så många sånger att utforska och gilla. Bli berörd av och ryckas med i.
Jag vänder åter blicken mot träden och vinden verkar ha lugnat sig något. Jag söker det svepande lugnet som ger takt åt mina andetag och lockar iväg mina vilsna tankar. Andas varligt. Lugn till själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar