Nya tider

Något spirar i horisonten. Ibland badar jag i solljus, ibland blundar jag för soluppgången, men det är alltid något som spirar och vill tala om att mörkret inte längre är ensamt.

 Jag är öppen, mottaglig och känslig. Det är en gåva samtidigt som det är en process att stanna kvar i det och lära känna sig själv igen. Det underbara är att det föds musik! Det är toner som strömmar utmed fingrarna och jag kan önska att grannarna inte vore hemma.  För mina lungor vill tömmas och ljuda ut över horisonten.  Jag hoppas att jag kan dela med mig av några smakprov här snart...