Idag för ett år sedan skrev jag ett blogginlägg till en speciell person i mitt liv. Jag har tagit bort det inlägget nu men han kommer ändå alltid ha en särskild plats i mitt hjärta fastän vi valt att gå skilda vägar. Det är en speciell dag för många har jag märkt, även jag om kallade den "vår" dag i några år så delade vi den till och med med två av mina ex som har sin bröllopsdag idag. Grattis till dem som håller ihop, det kan ibland vara en tuff saga.
När jag vaknade i morse undrade jag om den här dagen skulle bli jobbig och det blev det också ett tag när jag var tvungen att prata med honom. Jag började då i vanlig ordning fundera på vad som kunde få mig att må bättre, tog en lång promenad, beställde hämtmat och bestämde mig för ett varmt bad.
Jag hann hem till tv-soffan och titta på nyheterna bara för att inse att dagens datum, 8/8, kommer att sitta på mångas gravstenar om ett tag. (Förlåt alla som firar idag, fortsätt gärna med det!!) För mig hände något. Jag fick lov att sätta mig vid pianot efter en stund för tankarna surrade för högt i huvudet. Det var som att någon ruskade om mig och drog mig ur min självcentrering.
För några dagar sedan lyssnade jag på Soran Ismails sommarprat Lyssna här
och berördes starkt. Jag kan känna mig smittad av hans engagemang. Vill ruska om där fientligheten emot andra människor finns, skrika åt de förödande krigen och ställa mig ännu tydligare på samma sida som dem som kämpar för frihet och rättvisa.
Det var dessa känslor som kröp fram när jag satt vid pianot och bytte ut min fixering emot något som var mycket större än sentimentala känslor. Världen är så mycket större och har inte tid att vänta, så varför ska jag låta mig påverkas av en dag som egentligen har upplösts. Jag skrev låten ganska snabbt och den lämnade en lättnad i kroppen men som samtidigt bråkade med en känsla av frustration över världen. Låten behöver fortfarande finslipas men blev viktig för mig idag. Den tillägnas alla som håller ljuset uppe för oss som fortfarande blundar. En som vågar hålla i facklan är Soran.
hej!! sedärja, bara en vanlig sketen onsdag egentligen. :) kram eva
SvaraRaderaOCh det var precis vad mina sista ord skulle ha varit!Haha, tack för inlägget!
Radera