23 sep. 2012

Självutveckling bland Mozart och Måsar

Så vackra och modiga kvinnor jag fått möta! Vi tillbringade helgen i ”Haydn-salen”, och det stod ett piano i hörnet och det övades skalor och stycken precis ovanför våra huvuden. Det kändes som att jag inte kunde komma undan mitt musiktema för helgen, så därför bjöd jag upp mina rädslor kring det och fick verkligen hjälp att utmana dem! Vid en paus tassade jag runt i det stora huset med flyglar och lockande pianon i varje rum. Klassiska mästare, spelande änglar och instrument prydde korridorernas väggar och jag blev provocerad, utmanad och sorgsen för att jag inte kände mig hemma i miljön.

Under helgen skapade alla varsin saga som föddes ur drama, skratt och gråt, djupa insikter, lerklumpar och vattenfärger. Min saga handlade om en liten flicka som blivit hänvisad till en grotta då hon inte hörde hemma någonstans med sin underliga sång och hur hon hittades av en fågel. Fågeln hade den ljuvaste stämma och visade hur flickan kunde spränga taket på grottan genom att använda sin egen sång. När flickan gjort det, kände hon friheten och upptäckte sina vingar hon fått. Hon hörde hemma bland fåglarnas alla sångare och inte med dem som en gång lett ner henne till grottan och sedan sjöng och spelade på hennes tak.

Vi hade fått i uppgift att till kursen välja en myt, saga eller berättelse som var aktuell för oss just nu. När jag satt och funderade ut vilken saga som jag skulle presentera för gruppen, tvekade jag när jag hörde de andra deltagarna val av klassiska sagor. Jag hade ju valt ”Måsen” men den kändes så olik de andras val. Då flög en fågel inte bara en gång, utan två gånger in i fönstret till rummet där vi satt. Alla hoppade till och oroade sig för fågeln utanför. Jag skämtade om att det var ett tecken till mig eftersom jag tvekat om mitt val. Men det var också det som gjorde mig säker på att välja det jag tänkt från början. Och när jag nu läser slutet på min egen nyskrivna saga, sagan som knöt ihop den röda tråden genom kursen, undrar jag om kanske den där fågeln var just den som ville ta sig in till min grotta och sjunga ett budskap för mig…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar