Jag fick se bilder från Piteå. Längtade genast efter att få
ta del av allt det vackra.
Och så var det att jag hade en orkan runt mig igår som sakta
letade sig in genom huden. Jag vilade hela kvällen men den följde med i sängen
och ville hålla mig vaken. Det gjorde den. Jag låg och funderade på hur jag ska
stilla den, eller åtminstone inte ge den utrymme att växa. Jag har varit med om
det förr. Jag virvlar till slut med och kastar ut en arm för att gripa mig fast
i något, och så får det inte bli.
Utmattad, omtumlad och en aning rädd för vad stormen skulle
göra med mig under dagen, tittade jag ut. Och någon hade sänt mig snö. Stora
tunga och långsamma snöflingor som dallade ner. Jag hade bett om ett lugn, jag
hade bett om att få se de hängande trädgrenarna i Piteå, och plötsligt var dem
utanför mitt fönster. Det är något magiskt med dessa unika vita flingor. Jag
blir lycklig. Harmonisk. Och det läggs ett täcke över orkanen. Blir påmind om
att vara lite som en snöflinga i mitt inre för att behålla fokus. Tro mig, jag
suckar också när jag borstar bilen, eller när jag dras till uppkörda spår jag
inte vill åka i- men orkanen viskar bara just nu och därför firar jag med
Semla till middag och en Sallad till efterrätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar