Liv och död

Eros & Thanatos-ständiga följeslagare

Intill livet står döden. Jag ser upp på grenarna, sneglar på korset nedanför och balanserar på de mossklädda stenarna. Tänker att jag står på en mur, är så trött på murar i mitt liv. Speciellt de murar som står mellan mig och det jag vill göra i livet. Jag sträcker mig upp emot grenarna och ler plötsligt åt tanken att muren under mig just nu hjälper mig att komma närmare de grenar jag kämpar efter att nå.

Sträcker mig ut, öppnar upp för att ta in det som vill beröra och väcka mitt inre. Jag vet att det innebär att jag också får syn på sånt jag länge velat dölja både för mig själv och andra. Det skakar och lossnar, en bit av mig själv ligger oskyddad i min hand och jag bär ansvaret för om jag ska göra något med det eller stoppa tillbaka det och fortsätta blunda.

            Ser du mig?!

Lilla trassel som väntat på att få blomma ut längst ut på trädets gren. Får du smyckas med ett iögonfallande rött bär, eller ska du vara nöjd och tacksam för vad du redan åstadkommit? Du var vacker redan när jag tog upp dig men det var som att bilden blev komplett när jag satte dit den. Idag får du vara så vacker du kan, men glöm inte att njut av utsikten  av det ändlöst underbara omkring dig,

Vi var några som fick lära oss att det inte bara är gubben i månen. Det finns även en gumma i solen som håller i sig i molntäcket samtidigt som hon doppar tårna i vattnet. ;-)