Punken i mitt hjärta

Plötsligt händer det. Plötsligt minns jag varför punken har varit så viktig i mitt liv. Den har tappats bort ett tag, den var en för smärtsam påminnelse om det som är förflutet. 

Punken, det var inte bara för de snygga kängornas skull- att jag med mina slitna stålhättade Undergrounds skulle försvara mig på vägen hem mot eventuella förövare i tunnelbanan. Det var inte bara för den stärkande musiken som spelades högt på plattan eller för att provocera mamma med kläder som fick henne att vända bort blicken. Det var för en massa saker som punken var viktig och fortfarande är, ju!  Det som blev så pinsamt tydligt var vad Tomas Stenström sa på radion när jag åkte hem från ett möte nyss. Ett möte som hade öppnat upp mitt hjärta, hjälpt mig att sätta ord på mina känslor och gett mig inspiration genom modiga vardagshjältar. Det Tomas sa gick därför rakt in och förbi mina dörrvakter av förgiftade tankar. När orden var på plats sjöng Iggy Pop in övertygelsen. 

Kanske är den borta i morgon. Kanske måste jag ha på mig kängorna i morgon som en påminnelse om vad jag egentligen vill. 

Olagligt kreativt klimat, det är där det händer. Inga regler bara lust. Du behöver inte kunna sjunga, eller ha något att berätta. Det är Du som bestämmer vad en låt är. Det är ingen som kan säga att det inte är en låt för det är du som bestämmer det. Och ingen kan bestämma om den är dålig, för det är Du som bestämmer om den är det eller inte. Slå handen i bordet och säg att du är en låtskrivare. Det är där det börjar! 

För den som vill höra det mer ordagrant:

- “Fulkultur handlar om att låta sig föras bort ut i ovissheten. Gå inte längs med skogens linje, utan rakt in i den.” Tomas i Musikguiden P3     

Byter plats på lite bilder. Sätter mig på tigern och hänger en tung filt över skammens röst!