Ni vet när hjärtat fladdrar iväg och det känns som att man
behöver ropa hem det? När man är lite vilsen, inte känner igen sina tankar och
känslor och en rastlöshet sköljer över en, då sjunger jag ibland. Sätter
fingrarna på pianot och låter det bara hända tills jag får kontakt med mig
själv igen. Ja, som en meditation. Jag tänkte först spela in en vaggvisa till
Ninja men jag behövde hämta hem mig själv först. Därför finns det ingen plan i stunden,
jag vet inte vad nästa ord blir. Kanske blir det svenska eller engelska eller
hitte-på-ord, jag släpper för att följa med. Ibland stöter jag på nån underlig
ton, ett ord jag inte förstår var det kommer ifrån och ibland träffar det så
rätt att jag ryser. Släpper jag taget om allt så hittar hjärtat tillbaka igen. Filmen får bli ett lekande komplement, en hyllning och ett farväl till den underbara hösten! Tack Patrik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar